RobinJansson

Vägen till vår fasadrenovering

Jag har suttit som ordförande i min bostadsrättsförening i 11 år. Det är mestadels roligt och engagerande, men ibland kan det slita på hälsan mer än vad det ger. Under det senaste året har exempelvis flera saker hänt som gjort att jag har börjat tvivla på min roll. Otacksamheten från boende har överträffat tacksamheten gång på gång. När vi skulle renovera innergården visste vi exempelvis att önskemålen såg väldigt olika ut. Barnfamiljerna ville ha lekytor för barnen. Pensionärerna ville ha grönsaksland och de relativt unga ville ha grillplats. På grund av bristen på yta kunde inte alla önskemål tillgodoses, och därav missnöje.

 

Nu senast var den stora snackisen i huset hur vi skulle få fastigheten att bli finare. Inte minst för att de som ville sälja sin lägenhet skulle kunna imponera på intressenter bättre. Tydligen kunde en fasadrenovering göra underverk för det första intrycket som en intressent får av fastigheten och lägenheten. Samtidigt som intresset för fasadrenovering var stort så fanns ett missnöje även där. En fasadrenovering är en krävande åtgärd för alla inblandade. Den skulle ta tid, den skulle föra mycket oväsen och den skulle, inte minst, inkräkta på den relativt nyrenoverade innergården.

 

”Ibland får man fan offra sig litegrann” sa en person under vårt månadsmöte sist. Han heter Rolf, och han bor på femte våningen i C. Han är ibland med på mötena men sitter mest i andra änden av rummet och är tyst. Tydligen var fasadrenovering någonting som han förespråkade, eftersom han denna gången tog ton.

 

Alla vände blickarna mot honom i förvåning. Tystnad i 2 sekunder innan han fortsatte. ”Fasadrenvovering är det bästa man kan göra om man vill att värdet ska gå upp på huset. De gjorde en fasadrenovering i brorsans kåk och värdet på lägenheterna steg ordentligt. Jag har velat att vi ska göra detta i 15 år men det händer ju fan aldrig”. 

 

Tystnad 3 sekunder. Jag var nästa person som tog till orda, vilket min roll som ordförande i någon mening krävde. ”Varför har du inte sagt till att du vill ha fasadrenovering under de 15 åren?” frågade jag.

 

Tystnad 3 ytterligare sekunder. Han satte armarna i kors, lutade sig tillbaka på din plaststol och tog en sipp på sin plastkaffekopp. ”Äh. Det är väl inte mitt jobb att vara någon jävla lobbyist för fasadrenoveringar”

 

Ord och inga visor. Efter några fler om och men skedde fasadrenovering till slut. Vi är mycket nöjda!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas