RobinJansson

Kategori: Allmänt

Städhjälp för välbefinnande

Jag skriver ofta om mitt hektiska liv i den här bloggen. Många av er har säkert tröttnat på gnället för länge sedan, och sonar ut så fort mina internet-tårar kommer genom skärmen. Tyvärr är det inte enbart för er, kära läsare, som jag skriver mina texter. Det är också för min egen terapeutiska självbehandling. Så ni får helt enkelt acceptera att vissa inlägg kommer att vara mer befläckade av gnäll än andra. Detta är ett sådant inlägg, så till den som tycker sig ha bättre saker för sig säger jag detta: Sluta läs nu. Hej svejs!

 

---

 

Du är kvar, vad roligt! Då ska du få dagens klagan. Jag är trött på att städa och vill anlita städhjälp. Det känns som att jag aldrig någonsin har tid över för sånt jag vill göra. Allt handlar om hemmasysslor sedan Leo kom till världen. Jag städar nästan all min vakna tid, förutom när han är vaken förstås. En städhjälp hade underlättat kopiöst mycket för vår lilla familj.

 

Jag har skrivit ner de områden som jag känner att jag skulle få tid över för om vi hade anlitat städhjälp.

 

Läsning

 

Jag älskar att läsa, men jag tror inte att jag har läst en rad på 1,5 år. Man hinner helt enkelt inte när man har småbarn. Med städhjälp skulle jag kunna djupdyka i alla de böcker som jag lagt på minnet och lovat mig själv att läsa när jag får tid. Med städhjälp skulle jag kunna utnyttja läsfotöljen vi köpte för 15 000 kr, istället för att den bara står och dammar.

 

Träning

 

Med städhjälp i hemmet hade vi kunnat träna i större utsträckning än vi gör idag. Jag tycker att man alltid läser texter om hur bra träning är för välbefinnandet. Vi säger att vi ska gå ut och springa, köra magövningar på golvet, skaffa gymkort – men det händer aldrig. För att vi ska få tid över för träningen behöver vi städhjälp. Pronto!

 

Slappning

 

Den här punkten ska man bannemej inte förringa. Man måste kunna unna sig själv att slappa då och då. Men hur sjutton ska man göra det med en bäbis. Det går bara inte. Jag vill kunna titta på serier, titta in i väggen, ligga utslagen på soffan. Med städhjälp hade dessa slappnings-aktiviteter varit görbara.

 

Förutom dessa punkter finns det en till sak som jag anser skulle bli oändligt mycket bättre om vi hade städhjälp. Vi skulle inte behöva vara så arga på varandra. Det låter kanske konstigt att vi måste vara det som det ser ut nu. Men det tär på förhållandet att hela tiden behöva stressa över hemmet. Vi behöver städhjälp nu!

 

Vad tycker ni om detta? Har ni provat att anlita städhjälp? Vad tyckte ni isåfall?

Markiser i Stockholm - Dragplåtstret

Förra gången jag skrev så berättade jag om min brors första besök i huvudstaden. Efter drygt 10 år av bortförklaringar skedde det till slut. Han skulle hälsa på sin lillebror (vilket alltså är jag) efter att jag hade bott här i över ett decennium. Det var på tiden, kan man tycka. Det tyckte väl han också antagligen. Han fick dessutom med sig sin underbara familj. De insisterade på att sova på hotell men jag krävde att i alla fall mina syskonbarn skulle sova hos mig. Sagt och gjort! Men det lustiga hände när jag hämtade dem vid centralen och vi gick genom stan hem till mig. Min brorsdotter fastnade för markiserna som satt överallt i Stockholm. Det var något jag personligen aldrig hade ägnat särskilt mycket tankar förut. Jag gillade förstås när markiserna i Stockholm tillgängliggjorde uteserveringarna i staden. Men mer kraftig än så var inte min kärlek till Stockholms markiser.

 

För henne var det annorlunda. ”Titta!” sa hon när vi gick genom stadens gator. ”En grön! En röd! En randig! En jättefin!”. Ja, varenda markis i Stockholm hade något speciellt enligt henne. När vi sedan var hemma på kvällen sa hon att hon ville gå ut och titta på markiserna i Stockholm nästa dag också. Och vem var jag att neka henne det? Det var trots allt jag som skulle vara deras passopp under vistelsen i huvudstaden. Vi gick ut och mötte två utsövda föräldrar dagen efter. Det första hon brast ut när hon såg dem var ”Det finns prickiga markiser i Stockholm, mamma och pappa!”.

 

Temat fortsatte under dagen när vi gick på vår långa färd till fots genom staden. Först knallade vi genom mina kvarter i Vasastan. Tog en lov runt vattnet vid Kungsholmen och kom sedan fram till stadshuset och gick mot Riksdagshuset. Riksdagen byttes mot Gamla stan där temat markiser i Stockholm åter väcktes till liv. Jag berättade hur gamla vissa av pubarna och restaurangerna i staden gamla delar var. Jag sa att människor som arbetade med markiser i Stockholm för länge sedan hade satt upp de som var där idag. Vad visste jag egentligen om det? Naturligtvis ingenting. Men det adderade någonting till storyn i alla fall!

 

Nu har de åkt hem igen och jag saknar dem redan. Vi hade några fina dagar i huvudstaden tillsammans och jag hoppas att de kommer tillbaka snart igen. Om inte annat får jag väl ta foton varje gång jag ser en markis i Stockholm och skicka över. Det lär ju i alla fall få en i familjen att vilja göra ett återbesök.

 

Så får det nog bli!

Vägen till vår fasadrenovering

Jag har suttit som ordförande i min bostadsrättsförening i 11 år. Det är mestadels roligt och engagerande, men ibland kan det slita på hälsan mer än vad det ger. Under det senaste året har exempelvis flera saker hänt som gjort att jag har börjat tvivla på min roll. Otacksamheten från boende har överträffat tacksamheten gång på gång. När vi skulle renovera innergården visste vi exempelvis att önskemålen såg väldigt olika ut. Barnfamiljerna ville ha lekytor för barnen. Pensionärerna ville ha grönsaksland och de relativt unga ville ha grillplats. På grund av bristen på yta kunde inte alla önskemål tillgodoses, och därav missnöje.

 

Nu senast var den stora snackisen i huset hur vi skulle få fastigheten att bli finare. Inte minst för att de som ville sälja sin lägenhet skulle kunna imponera på intressenter bättre. Tydligen kunde en fasadrenovering göra underverk för det första intrycket som en intressent får av fastigheten och lägenheten. Samtidigt som intresset för fasadrenovering var stort så fanns ett missnöje även där. En fasadrenovering är en krävande åtgärd för alla inblandade. Den skulle ta tid, den skulle föra mycket oväsen och den skulle, inte minst, inkräkta på den relativt nyrenoverade innergården.

 

”Ibland får man fan offra sig litegrann” sa en person under vårt månadsmöte sist. Han heter Rolf, och han bor på femte våningen i C. Han är ibland med på mötena men sitter mest i andra änden av rummet och är tyst. Tydligen var fasadrenovering någonting som han förespråkade, eftersom han denna gången tog ton.

 

Alla vände blickarna mot honom i förvåning. Tystnad i 2 sekunder innan han fortsatte. ”Fasadrenvovering är det bästa man kan göra om man vill att värdet ska gå upp på huset. De gjorde en fasadrenovering i brorsans kåk och värdet på lägenheterna steg ordentligt. Jag har velat att vi ska göra detta i 15 år men det händer ju fan aldrig”. 

 

Tystnad 3 sekunder. Jag var nästa person som tog till orda, vilket min roll som ordförande i någon mening krävde. ”Varför har du inte sagt till att du vill ha fasadrenovering under de 15 åren?” frågade jag.

 

Tystnad 3 ytterligare sekunder. Han satte armarna i kors, lutade sig tillbaka på din plaststol och tog en sipp på sin plastkaffekopp. ”Äh. Det är väl inte mitt jobb att vara någon jävla lobbyist för fasadrenoveringar”

 

Ord och inga visor. Efter några fler om och men skedde fasadrenovering till slut. Vi är mycket nöjda!

Samlade frågor om fönsterbyte i Stockholm

Det finns två huvudsakliga anledningar till varför jag startade den här bloggen.

 

Anledning nr. 1: För att spara tid.

Anledning nr. 2: För att slippa bli av med kunder.

 

Jag ska förklara vad jag menar.

 

Jag har drivit ett företag som sysslar med fönsterbyten i Stockholm i över 20 års tid. Under de senaste 2 åren så har vi växt oss rejält mycket större. Mycket på grund av att vi nu har ett avtal med offentliga myndigheter. Men också för att vi har valt att satsa på marknadsföring i större utsträckning. Det går helt enkelt ganska bra nu. Både för fönsterbytesbranschen i Stockholm i allmänhet, och för oss i synnerhet!

 

Framgången får dock sina konsekvenser. Både via våra telefoner och via vårt fysiska kontor i Stockholm får vi nu ständigt frågor från människor om fönsterbyten. ”Hur ska jag tänka?”, ”Vilka fönster ska jag välja?”, ”Vilka risker finns det?”, ”Vilken färg är mest inne?”. Det finns inget stopp på hur många frågor folk kan ha. I början tyckte vi nog alla att det var ganska rolig och omväxlande. Det är inte alla som blir lokalkändisar när det gäller något så specifikt som fönsterbyte i Stockholm. Men sedan blev det lite svårt att hantera. Vissa sökte upp oss enbart för att få svar på sina frågor, inte för att anlita oss.

 

Missförstå mig inte, vi hjälper gärna till och svarar på frågor. Men inte på bekostnad av vår verksamhet och våra kunder. Därför har jag alltså valt att starta den här bloggen (eller vad ni vill kalla det). Där jag alltså svarar på vanliga frågor jag och mina kollegor får angående fönsterbyte i Stockholm.

 

En av de vanligaste frågorna som jag möter är vilken typ av fönster som personen ska välja. Och jag svarar alltid samma sak: ”Det beror på vilka behov du har”. Och tro mig, kära vänner. Behoven varierar.

 

Bor du i ett område där det förekommer många inbrott?

  • Skaffa inbrottssäkra fönster! De är särskilt starka och härdade för att inte kunna krossas lika lätt som vanliga. Dessutom är de ofta försedda med karmar som är mycket svåra att bända upp.

 

Bor du i en bullrig miljö?

  • Skaffa ljudisolerade fönster! Jag vet hur det känns. Jag bodde med sovrummet ut mot Valhallavägen i nästan 6 års tid. Om jag hade haft möjlighet att göra fönsterbyte på min lya i Stockholm då. Ja, då hade jag inte tvekat en sekund.

 

Bor du i en gammal och dåligt isolerad kåk?

  • Skaffa välisolerade fönster! När vi utför fönsterbyten i Stockholm är det ofta att människor vill ha extra täta fönster. Det är bra både ur en värmesynpunkt och ur en kostnadssynpunkt!

 

Det var allt om fönsterbyten i Stockholm för idag.

 

Vi hörs nästa vecka!

 

Till slut: catering i Uppsala

Jag har arbetat i ett antal olika branscher, trots att jag inte är mer än 28 år gammal. Det är förmodligen min ingrodda och nedärvda flyktighet som spökar, som vanligt. Jag har svårt att få ro någonstans. Det gäller inte bara var i världen jag bosätter mig eller i vilken bostad jag huserar i för närvarande. Det gäller också det arbete som jag väljer att syssla med.

 

När jag gick ur gymnasiet flyttade jag till Oslo och arbetade i ett kyl-lager. Det var helt ok, varken mer eller mindre än så. När jag sedan vände hem till Sverige igen så började jag arbeta i matbutik. Jag bytte till klädbutik för att sedan göra en helomvändning och gå tillbaka till min undersköterske-bakgrund. Efter en sväng i vården körde jag Australien och fruktplockning under ett års tid. Sedan tillbaka till Sverige och testade 3 branscher till innan jag landade i min nuvarande. Jag sysslar numera med catering i Uppsala.

 

Det skulle visa sig att just catering i Uppsala var någonting som passade mig. För en rastlös själ så har jag faktiskt aldrig varit så bekväm någonstans under hela mitt vuxna liv. Innan jag åkte till Australien och plockade päron tänkte jag att det var vad jag var gjord för. När jag nu känner till det slit som det innebär och hur mycket bättre mitt nuvarande jobb är känner jag att catering i Uppsala kanske är mitt kall.

 

Vad är det då som är så himla spännande och/eller bra med just catering i Uppsala?

 

Ja, att min catering sker i just Uppsala är väl av mindre betydelse. Det är själva arbetet jag gillar och jag antar att jag skulle kunna utföra det var som helst. Jag har nu, min vana trogen, radat upp de anledningarna till varför jag trivs så bra med catering i Uppsala. Håll till godo!

 

Nöjda kunder

 

Jag har flera gånger arbetat på platser där man då och då får ta emot tacksamhet från kunder. Detta har vanligtvis skett via telefon och det tar bort magin. Med catering i Uppsala får jag se kunden i ögonen, och upplever deras tacksamhet då jag levererar mat till olika tillställningar.

 

Bra arbetskamrater

 

Kärnan i alla arbeten förstås. Företaget inom catering i Uppsala som jag jobbar för har turen att ha anställt de bästa människorna jag har träffat. Jag älskar mina arbetskamrater och jag är tacksam för varje dag jag får arbeta med dem.

 

God mat

 

Alla som känner mig vet att jag är en stor matfantast (eller matvrak?). När man jobbar med catering i Uppsala bjuds man på en hel del mat och efterrätter regelbundet. Detta passar mig utmärkt.

 

Nyfikna på att veta mer?

 

Skriv en kommentar!

 

Mina tankar om tjänstepension

Ni som läser den här bloggen regelbundet vet att ägnar den mesta tiden här åt att ge tips av olika slag. Fråga mig inte varför. Jag antar nämligen att svaret är att jag är ett barn av min tid. En man i tidiga 70-årsåldern som tror sig kunna allting om allt. Om så är fallet, var vänliga och förlåt mig. 

 

Med det sagt vill jag fortsätta i samma hjulspår som vanligt, men den här gången blir det mer fakta och mindre gissningar. Jag har trots allt arbetat på Pensionsmyndigheten under många år innan jag själv blev pensionär. Därför tycker jag mig ha extra stor rätt till att berätta om dagens ämne, nämligen tjänstepension.

 

Vad är tjänstepension?

 

Denna typ av pension är någonting som 90% av alla löntagare i Sverige erhåller. Denna pensionsavsättning görs direkt av arbetsgivaren som du är anställd hos. Alla som är anställda enligt ett kollektivavtal får tjänstepension. De som inte har kollektivavtal kan ha det ändå, men det är inte obligatoriskt i dessa fall. Om du vill ta reda på vilken tjänstepension som just du har, och hur mycket pengar det handlar om, ska du fråga arbetsgivaren.

 

Observera att alla som är anställda inom offentlig sektor per automatik har tjänstepension.

 

Varför tjänstepension?

 

Få saker gör mig så upprörd som människor som försöker spela ner den viktiga roll som denna pension har. Alla som arbetar har rätt till allmän pension, vilken betalas ut från staten. Den som enkom har denna typ av pension riskerar att få ut väldigt lite pengar i månaden. Tjänstepensionen kommer att ge betydligt mer betalt per månad, och det är förstås en väldigt positiv sak.

 

En annan viktig sak att poängtera gällande den här typen av pensionsförsäkring är övriga försäkringar som tillkommer. Efterlevandeskydd och sjukförsäkring är nämligen försäkringar som du oftast får automatiskt när du har tjänstepension.

 

Vad jag tycker om tjänstepension 

 

Jag anser att denna typ av pension bör vara A och O för alla löntagare. Att avsätta några procent av lönen för att kunna leva ett gott liv även när du gått i pension är mycket viktigt. Ju tidigare i din karriär som du förstår vikten av pensionssparande, desto mer lönsamt blir det sedan.

 

Kritisera gärna mina utläggningar om fiskedrag och fotbollslag, men tro mig: Detta område känner jag till bättre än de flesta!

Naprapat i Södertälje till slut

Jag kan inte minnas någon tid då min pappa inte har klagat över krämpor. Det går inte, hur mycket jag än försöker, att komma på hur en sådan verklighet skulle se ut. En verklighet då pappa inte sitter stånkar och stönar när han reser sig ur soffan. Eller där han svär högljutt varje gång han ska kliva ur sin, av någon dum anledning, väldigt låga bil. För att inte tala om hans jämranden när han kliver upp ur sängen på morgonen. Herregud vilket oväsen vi har stått ut med genom åren, jag, min mamma och mina småsyskon. Men inte gör han någonting åt det. 

 

Vi har bett honom gå till läkare och naprapater i Södertälje hur länge som helst. ”Det finns inga naprapater i Södertällje” svarar han alltid och skrockar. En reaktion som gör mig otroligt irriterad. Jag brukar ta upp min telefon och googla på naprapater i Södertälje för att visa honom att de inte bara existerar. Det ligger dessutom en inom 10 minuters gångväg från huset. Men han vägrar. Ingen naprapat i Södertälje för honom, inte.

 

...Men förra veckan hände någonting. Jag vet inte om det gör mig glad eller sorgsen eller båda två på samma gång. Pappa kunde inte komma ur bilen. Det är förstås en negativ sak att stackaren satt fast. ”Hjälp!” gapade han från uppfarten till huset. Det var nog första gången jag hörde honom använda det ordet. Han vägrade inte bara att gå till naprapat i Södertälje. Han vägrade dessutom konsekvent att be om hjälp.

 

Nåväl, väl framme vid bilen fick vi hjälpa till att baxa ut hans 130-kiloskropp ur Mustangen. Jag tog upp telefonen och googlade återigen på naprapat Södertälje och höll upp sökresultatet framför ögonen på honom. Han var röd i ansiktet av smärta och tittade på skärmen i 2 sekunder innan han vände blicken neråt och sa. ”Ok. Det finns väl naprapat i Södertälje då. Och ok, jag får väl gå dit då”.

 

Vilken otrolig seger. Jag ringde å pappas vägnar till den trevliga naprapaten i Södertälje och bokade in tid. Fredag kl 13 var vi välkomna. Eftersom detta är ett stort steg både för pappa och för vår familj överhuvudtaget så tror jag att de flesta kommer följa med till naprapaten i Södertälje.

 

Önska oss lycka till!

Jakten på min älskade plattång

Jag går nu in på vecka 5 som boendes i mitt gamla familjehem. Det är långt ifrån lugnt, kan man lugnt säga. Jag försöker så ofta jag kan att vara ute och träffa kompisar. Vi fikar, tar en öl, tar två öl, går på bio eller bara sitter och snackar. Men förr eller senare måste jag tillbaka till kaoset. ”Vad är det då som är så farligt med att bo hemma ett litet tag?” tänker vissa av er. Ni har säkerligen inte läst mina senaste inlägg. Jag bor alltså under samma tak som mina fyra småsyskon, och det medför bekymmer. Senaste veckan har inneburit ännu fler sådant.

 

Min plattång är på många sätt mitt liv. Det är den som gör att jag står ut med mitt hår, helt enkelt. Jag har en kalufs som är utan guds nåde. Om jag inte har min plattång för att räta ut hårstråna så fungerar jag inte som människa. Det låter dramatiskt, jag vet. Men det är icke desto mindre sant.

 

Förra veckan gick jag in i badrummet för att utföra min dagliga rutin med plattången. Jag märkte då att den var försvunnen. Jag såg omedelbart min 17-åriga lillasyster som potentiell tjuv så jag gick in till hennes rum. ”Var är den?” frågade jag irriterat. Den spydiga odågan replikerade ”Din självkänsla menar du? Den har du väl inte hittat på flera år”. Hon kunde det där med att förolämpa och jag fick faktiskt svälja skrattet. ”Jag pratar om min plattång. Var är min plattång?”. Hon tittade upp från sin telefon och gav mig ytterligare en pik. ”Du behöver väl ändå ingen plattång, så lite hår som du börjar få. Jag har den i alla fall inte om det är det du undrar”. Hennes ögon ljög inte. Jag var tvungen att leta någon annanstans. Så jag prövade hos nästa syskon. Det kändes osannolikt att han skulle låna den eftersom han har rakat skallen.

 

Jag gick vidare till nästa syskon i skaran. Inte heller där fanns min älskade tång. Först när jag kom in till min yngsta lillasyster hittade jag den. Hon stod med tången och drog den genom sin lugg. ”Titta vad fin jag ska bli nu, Pelefant” sa hon medan hennes gosedjur tittade på. Som tur var så hade hon inte kopplat in plattången. Jag gick fram till henne och påpekade att man faktiskt inte får ta saker från andra. Hon påpekade då att jag hade ”tagit” deras vardagsrumssoffa varje natt, jättelänge. Förolämpningar går tydligen i familjen.

 

Hur länge kommer jag att orka med detta?

Vår affärkonsult

Ibland leder livet fram till konstiga lösningar på problem. Detta fick jag erfara för några månader sedan när jag sprang på en affärskonsult i vårt gemensamma kök. Jag ska berätta hur det gick till, men först lite bakgrund.

 

Vi driver utbildningsverksamhet. Ja, jag behöver egentligen inte gå in på det hela mer än så. Verksamheten har pågått i snart 10 år och har, som på de flesta bolag, gått upp och ner i framgång. För ett halvår sedan kom vi ner i vår värsta svacka hittills. Då tvingades vi omvärdera hur vi skulle lägga upp arbetet framöver. Och värst av allt: Vi tvingades göra oss av med personal. Det var en jobbig tid då trivsel gick ner och arbetsmoralen sjönk parallellt. Vi var tvungna att göra något och försökte med massor av olika saker. Ingenting fungerade.

 

Sedan en dag i köket i vårt gemensamma kontor stod en kvinna som jag många gånger har hejat på. Hon frågade lite i förbifarten hur det gick för oss och jag övervägde att svara ”fint tack” men bestämde mig för att vara ärlig. Kvinnan, som tydligen var affärskonsult, lyssnade, rynkade på pannan besvärat och nickade. 

 

  • ”Låter som att ni skulle behöva en affärskonsult” sa hon. 

  • En affärskonsult? Tror du det?” frågade jag och det var säkerligen uppenbart att jag inte riktigt kände till vad det var.

 

Hon förklarade vad en affärskonsult gjorde och hur en sådan arbetade. Hon berättade att det är en person med god inblick i företagande och gruppdynamik på företag. Affärskonsulten är helt enkelt någon som vet vilka knappar som bör tryckas på när det går trögt. Jag tyckte att det lät väldigt spännande och frågade om hon visste var man kunde få tag i någon bra.

 

Hon log, ryckte på axlarna och sa att ”det här köket verkar vara en bra plats för sånt”. Jag tittade mig omkring efter någon som såg ut som en affärskonsult och insåg efter 2 sekunder att hon syftade på sig själv. ”Jag är affärskonsult. Och jag ska nog kunna hjälpa er om ni vill”. Jag skakade hennes hand och förklarade att jag gärna tog ett möte för mer info.

 

Efter mötet med den nyupptäckta affärskonsulten bestämde vi oss redan innan vi lämnade rummet. Henne skulle vi ha. Det var affärskonsulten vi behövde.

 

Vår affärskonsult vände på skutan och vi är evigt tacksamma för det.

Vad betyder roliga prylar för dig?

Tänk att ord kan betyda så olika från person till person. Jag minns när jag var liten och min mamma och pappa kunde säga till oss syskon att vi skulle ha ”gäster”. Personligen förknippade jag uttrycket med att någon annan familj med jämnåriga barn skulle komma. Det skulle bli skratt och lek och föräldrarna skulle vara vakna så länge att vi barn gick och la oss. För min storebror, som är ganska många år äldre, så betydde det stök och oväsen. Det betydde alkohol och störande vuxna som försökte vara roliga. Kanske är det inte så konstigt att jag, till sist, kom att jobba med språk.

 

För ett tag sedan bestämde jag mig för att göra ett test med ungdomarna som jag regelbundet träffar. Jag skulle fråga vad de får för associationer när jag säger uttrycket ”roliga prylar”. Det är förstås upp till betraktaren att avgöra vad roliga prylar är för någonting. Vad är det som gör dem roliga? Och var är egentligen en pryl? Kan det vara vad som helst? Det återstod att se.

 

Jag ska redogöra för ett par av sakerna jag hörde då jag undrade om innebörden av roliga prylar.

 

Anna, 16

 

  • Roliga prylar... Hmm. Ja, men det kan väl vara typ skämtgrejer. Såna där glasögon med ögon som ploppar ut eller lösmustasch. Det är väl roliga prylar? Jag tänker att det skulle kunna vara näsor och sånt där också. Som man klär ut sig i.

 

Colin, 18

 

  • Jag tycker att roliga prylar är saker som kan göra att man inte har lika tråkigt längre. En fotboll till exempel. Eller egentligen vilken boll som helst, beroende på vad man tycker är kul. Roliga prylar är ju... ja, roliga!

 

Johannes, 16

 

  • Nej, men jag vet inte. Roliga prylar alltså, det är väl typ det man gör som man tycker är roligt. Jag tycker att det är kul att spela dataspel och därför är kanske både spelet och datorn roliga prylar för mig. Och musen då såklart.

 

Edith, 13

 

  • Roliga prylar kan vara allt möjligt. Hopprep eller typ en dansmatta eller något annat roligt. Jag tror att alla tycker att olika saker är roliga prylar. Man måste bara säga själv vad man tycker är kul och sen är det en sån pryl liksom.

 

Ni ser. Roliga prylar kan vara lite vad som helst. Det kan associeras till vad som helst precis som uttrycket ”gäster” från min barndom. Har ni några mångtydiga ord som ni funderar över? Hör gärna av er via kommentarsfältet!

 

Jag har många gånger skrivit om hur viktigt det är att ta hjälp av väderskydd för byggen i Sverige. Vissa gånger biter det på er, och andra inte. Nu tänkte jag testa på en helt ny form av kommunikation för detta!

Vädret i Sverige är problematiskt när det kommer till utomhusbyggen. Regn och rusk på hösten byts mot extrem kyla och snöoväder på vintern. Våren och sommaren erbjuder vanligtvis bättre arbetsklimat, men kan också innebära såväl tryckande hetta som ösregn.

 

Är du orolig över säkerheten när du ska bygga eller renovera? Det är oerhört viktigt att kunna känna sig trygg på ett bygge. Skaffa därför ett väderskydd för din och dina medarbetares säkerhet!

 

Det finns mängder av professionella bolag som levererar högkvalitativa väderskydd för ett bra pris. Googla och fråga runt bland människor som kan sin sak så kommer du att hamna hos ett bolag som du som kund kan var trygg med.

 

Eftersom det är en bransch med många olika bolag som konkurrerar om din uppmärksamhet så kan du räkna med att det finns dåliga bolag. Säkerställ därför att det bolag du tar hjälp av erbjuder både produkter och service av högsta kvalitet.

 

Rejäla och starka byggnadsställningar bör vara ett krav från din sida. Se till att företaget värderar din säkerhet och trygghet lika mycket som du själv gör. Väderskyddet ska fästas i anordningen på rätt sätt för att inte riskera att falla ned över människor och fordon.

 

Se också till att det företag som du väljer erbjuder förstklassig service. En viktig beståndsdel i ett lyckat samarbete är transparens. Du ska kunna kräva att nå bolaget snabbt och enkelt om någonting skulle vara fel.

 

Kunden ska också kunna räkna med att få ett korrekt pris på offerten från början. Om omständigheterna förändras under ditt projekt måste du kunna lita på att företaget inte fakturerar för ett 50% högre pris utan att du tidigare blivit varse.

 

Ytan som byggs eller renoveras måste också skyddas. Det är inte bara arbetarnas säkerhet som står på spel om man inte tar hjälp av ett väderskydd. Hela byggprojektet, om det så handlar om fasad-, fönster- eller takarbeten, måste stå pall för regn och rusk.

 

Den som väljer bort att skydda sitt bygge får ibland möta förödande konsekvenser om vädret vill sig illa. Varje år kostar fuktskador till följd av det svenska klimatet miljarder för svenska byggen. 

 

Det finns inget att tveka på. Om du vill kunna garantera säkerheten för dig själv, för dina medarbetare och för byggprojektet. Se då till att skaffa ett väderskydd som håller borta svenskt väder och låter arbetarna arbeta i lugn och ro!

 

Tack för mig!

Julklapparna då

Ni som regelbundet läser den här bloggen vet att jag har ägnat senaste veckorna åt nostalgitripper gällande julklappar. Ni, kära stammisar, vet dessutom att jag sällan ger upp ett vinnande koncept. Därför tänkte jag givetvis tillåta mig själva att ge mig hän åt nostalgin ännu en gång. En sista gång innan julen faktiskt är här, för då kommer jag ta en skrivpaus.

 

De senaste gångerna ni har hört från mig har jag alltså återgett vilka julklappar som har hamnat på första plats under de senaste åren. Jag har nu nått ner till år 2010, och då tänker ni ”Låt höra 2009 nu då”. Men där förtar ni er! Ni som regelbundet läser den här bloggen borde också veta att jag, då och då, gör det oberäkneliga. Så nu ska jag vara helt crazy och börja från andra hållet. Jag ska nämligen redogöra för vilken av alla julklappar som ansågs bäst år 1988. Året då tävlingen (eller vad fan det är) började. Pass på!

 

1988

 

Den första av alla julklappar som fick ta emot den märkvärdiga utmärkelsen var bakmaskinen. Det känns otroligt gammaldags och det påminner om hur många år det faktiskt har gått sedan dess. Bakmaskin känns som en uråldrig maskin i en värld av smartphones och smartklockor. Men på den tiden var den bäst av alla julklappar, glöm aldrig det!

 

1989

 

Alla vi som är uppvuxna i början av 90-talet känner till att det alltid var någon gammal moster som filmade allting som skedde. Kanske hade denna moster fått sin videokamera under julen 1989, för då var den nämligen mest poppis av alla julklappar. Videokamera är förstås också en mackapär som kan tyckas ålderdomlig och gammaldags. I synnerhet i en tid då alla människor har en kamera i sina telefoner. En kamera som dessutom är betydligt bättre än de som blev utsett till bästa julklappen av alla.

 

1990

 

Nu händer det grejer i det kulinariska Sverige, minsann! 1990 gick priset till inget annat än Wok-stekpannan. En succé, om ni frågar mig. Jag minns att mina föräldrar wokade allt möjligt när jag växte upp. Otroligt smarrigt. Därför har jag inga som helst problem med att förstå varför den blev utsett till den bästa av alla julklappar på den tiden. Länge leve woken.

 

Och ja, länge leve julklappar och kanske också utnämningen av den allra bästa av dem. Personligen har jag aldrig dragits åt att köpa den av alla julklappar som vinner en popularitets-tävling. Men kanske gör andra människor det.

 

Nu ska jag som sagt ta ett uppehåll till efter julledigheten. Jag hoppas att ni alla får en fantastisk jul, fantastiska julklappar och ett underbart nyår. 

 

Vi hörs igen 2020!

 

God jul och gott nytt år!

 

Visdomsord från en gammal tapetserare i Stockholm

Jag har arbetat med tapetsering i Stockholms bostäder, kontor och offentliga byggnader under 30 år. Sedan fick jag ont i ryggen och fick lägga ner, men det är en annan historia. Idag jobbar jag som fullfjädrad expert på området. Det kanske finns många som tycker att det låter lite märkligt. En ”tapetseringsexpert”, vad sjutton gör en sån? Tro mig, med tanke på hur mycket stockholmarna väljer att bygga om så finns det mer än tillräckligt med uppdrag för de yrkesverksamma att ta. För att hela tiden fylla på med professionell personal som kan fylla ut arbetsbristen behövs såna som kan utbilda det nya gardet. Sådana som jag, helt enkelt!

 

I det här inlägget ska jag komma med några tips till den som känner sig osäker inför tapetseringen. Jag har valt ut några av de områden som jag själv tyckte var krångligast när jag började arbeta.

 

  1. Hur tar jag bort den gamla tapeten innan jag sätter dit den nya?

 

Svar: 

Det gör du inte överhuvudtaget. Det är en vanligt förekommande missuppfattning att man bör avlägsna det gamla innan man sätter på det nya. För det första är det krångligt och påfrestande, tapeter sitter som sten. För det andra så är det betydligt svårare att sätta fast en ny tapet rakt mot en stenvägg snarare än på en slät tapet. Men glöm inte tapetgrund! Det säkrar att tapeten bakom håller sig på plats när du sätter dit den nya

 

  1. Hur går mönsterpassad tapetsering till?

 

Svar:

För en nybörjare kan detta vara en ganska krånglig teknik, och därför bör man ta det försiktigt. Det handlar om att matcha respektive våds mönster mot den andre så att allt ser jämt och fint ut. Om du planerar att köra på en tapet med mönster men är osäker på om du fixar att sätta dit den själv – Kontakta ett proffs på tapetsering i Stockholm, så hjälper han eller hon dig. 

 

  1. Hur viktigt är det med förberedelser innan tapetsering?

 

Svar:

Jätteviktigt! Jag har full förståelse för att man bara vill få arbetet gjort, men stress lönar sig inte. Lita på en som stressat med tapetsering i Stockholm under tre decennier. Så, se till att ojämna ytor tas bort och att det inte finns några fula sprickor eller skarvar som kan bli ett problem då våderna sätts upp.

 

Jag återkommer med fler frågor och svar snart igen!

Väderskydda Stockholm!

Kan någon sätta ett stort väderskydd över hela Stockholm? I alla fall fram till att det blir lite varmare igen. Jag börjar bli så otroligt less på vädret som vi har haft under de senaste månaderna. Det lär jag ju knappast vara ensam om heller. För er som, precis som jag, gillar att klaga på vädret och har yttrat ert missnöje till nära och kära. Känner ni också igen det här argumentet?

 

- ”Ja, men tänk på hur torrt och otäckt det var under sommaren 2018. Det är väl skönt att det regnar lite.”.

 

Ja, jag håller med om att det var för torrt, och för varmt! Men det måste väl inte regna och snöa varannan dag bara för att det var så varmt för 8 månader sedan. Någon annan sa till mig att ”det kanske är moder natur som ger tillbaka på oss?”. Det vore ju väldigt typiskt i så fall. Jag har försökt leva klimatsmart i 10 år. Allt jag vill ha är lite sol och värme, som avbrott från regnet. Det piskar faktiskt mot min ruta nu när jag skriver detta. Mitt väderskydd är mitt fönster, och det låter verkligen som att det ska gå sönder!

 

Jaja, det är väl inte mycket att göra antar jag. När jag gick ner till Coop i snålblåsten tidigare idag slog det mig att jag var genuint avundsjuk på ett gäng byggarbetare. De arbetar förvisso utomhus i det här vädret, men de stod åtminstone under ett heltäckande väderskydd, vad jag kunde se. Lyckostarna! Jag spatserade förbi och försökte gömma ansiktet i min sjal. ”Jävla väder”, hörde jag mig själv mumla samtidigt som jag tänkte att jag också gärna hade haft ett väderskydd över skallen på min promenad.

 

Jag överdriver förstås, för att skapa lite komisk effekt. Jag förstår också att det bara är att bita ihop och stå ut. Snart kommer värmen säkerligen. Snart får vi anledning att titta upp mot himlen igen, utan att riskera att få lunginflammation.

 

Tänk bara om vi hade bott i ett lite varmare land. Sverige i all ära, men ibland! Någon gång då och då. Jag lovar, om jag någon gång blir mångmiljardär så ska jag göra slag i saken. Då ska jag införskaffa ett stort och tätt väderskydd som täcker hela Stockholm under de kallaste månaderna!

 

Vänta och se!

Hej så länge!

En tapetseringsöverraskning

Jag är en jävel på tapetsering. I alla fall om du frågar mig. Jag och min flickvän håller just nu

på och gör en total home makeover i vår trea. Våra respektive föräldrar tror att vårt plötsliga

intresse för att ha det fint beror på att det är barn på ingång. Det är det inte, i alla fall inte

vad jag vet! Vi fick upp ögonen för renoveringsarbete efter att vi var hemma hos några

vänner på middag i höstas. De, ett par i vår ålder, hade gjort ett ansiktslyft på exakt hela sin

lägenhet. Topp till tå! Det var allt ifrån helt nytt kök, nya golv, nya vitvaror till sprillans ny,

guldig (!), toalettborste som matchar med övriga detaljer i badrummet. Och vilket

tapetseringsjobb de hade gjort sen. Vi blev både golvade och avundsjuka på samma gång. Så

det var helt enkelt dags för oss att göra detsamma!

 

I januari månad drog vi igång. Kakel, golv, kök och tapeter bestämdes efter många hätska

diskussioner fram och tillbaka. Vi valde mellan ljusrosa eller vit tapet med pyttesmå

vattenmeloner som motiv. Det tog 2 dagar att besluta om, och det gällde bara hallen! Valet

av tapeter såväl som själva tapetseringen skulle komma att ta lång tid. Vi blev tvungna att

ansöka om ledighet.

 

Efter att det ny-kaklade köket var på plats, och tapetdiskussionen fått vila under en period,

var det nu dags för den största utmaningen – Sovrummet! Skulle vi köra på moderna,

mörkblå väggar? Enligt min kära flickvän var detta den allra senaste trenden, och det skulle

dessutom hjälpa till med en mer harmonisk sömn. Min spontana reaktion på förslaget var att

jag, i smyg, skulle sköta tapetseringen när hon var iväg. ”Ett sovrum ska vara ljust!” sa jag. 4

timmar senare fick jag ge mig. Nu ska vi tydligen tvingas omslutas i mörkblått varje natt. Vi

får väl se hur det går.

 

Mitt villkor för att gå med att sova inkapslad i mörka färger var enkelt: Vardagsrums-

tapetseringen är min. Efter att mutor och bedjande kastats fram och tillbaka gick vinstlotten

tillslut till mig. Mitt val föll på äggskalsvit tapet på tre av fyra väggar. Detta var jag och Hanna

helt eniga med. Det var den fjärde väggen som ställde till en liten scen. Jag sa att det skulle

bli en överraskning, och att hon skulle få se på resultatet när hon kom hem efter en helg hos

sin mamma. Tapetseringen tog mig hela helgen, men tillslut var det klart. Vid första anblick

gillade hon den skarpt. Vit bakgrund och pyttesmå röda motiv. Det dröjde 2 dagar innan hon

fick se att motiven föreställde Arsenals klubbemblem.

 

Jag borde kanske ha kollat detta med henne först. Nu är hon återigen hos sin mamma, och

mäster-tapetseraren gör sig i ordning för ännu ett jobb!